Jag får börja med att erkänna att jag inte var någon hästtjej när jag var ung.
Mitt ridintresse började i vuxen ålder. Jag hade åkt med min son (som red i ridskola) på en turridning med islandshästar. Då var jag lite rädd för hästar men när jag satt upp på hästen kände jag hur mina mungipor drogs upp i ett leende av sig själva. Insåg att detta var nog något jag skulle ägna mig mer åt.
När livet går i 190 och det är svårt att hitta tid att koppla av är ridningen mitt balsam för själen. Rider islandshäst på ridskola regelbundet nu och har hunnit med fem ridresor till Island. Att rida på Island är nog det mest fantastiska som finns.
I politiken tycker jag att ridsporten får alldeles för lite uppmärksamhet. Det finns så mycket positivt för ungdomar och även för oss vuxna. Ridsporten är också fullt av företagare som behöver bra villkor för att kunna driva sin verksamhet.
För mig är det viktigt att ridsporten får verka på lika villkor som andra sporter ute i kommunerna, det bör vara lika självklart att satsa på ridhus och stall som att satsa på fotbollsplaner och ishockeyhallar.
Det finns moderatledda kommuner som har fritidspeng som kan utnyttjas även av ridklubbar för ”ridfritids” det tycker jag är en bra modell som andra kommuner borde ta efter.
